Jag och Heidi på träning
Jag var nog hundtokig redan som väldigt liten. Jag gick ut med en del grannars hundar och 1963 lyckades jag äntligen med mitt tjat om en hund. Då hade bondgården i närheten av vårt sommartorp fått en kull drever valpar som jag var hos varje dag. Jag förälskade mig i en av hanhundarna, men den skulle de själva behålla, så jag fick köpa den minsta lilla tiken, som de förmodligen inte tyckte att det var så mycket med. Det var renrasiga valpar men inte registrerade. Det visade sig så småningom att denna lilla tik var den enda i kullen som fick jaktskallet. När jag började köra moped brukade hon springa efter och skalla, om hon inte fick följa med direkt. Cora som blev hennes namn, hängde med mig i vått och torrt. Cora blev tolv år gammal.
1978 köpte jag min första labrador tik (Allez' Anemone) från Ingrid Ericksson, som då bodde ute på Värmdö och 1982 köpte jag min andra tik, (Allez' The Love) som kom från Ingrid Erickssons sista kull.
1983 tog jag min första kull valpar, då boende i en tvårumslägenhet i Upplands Väsby. Men det gick bra det också, förmodligen därför att jag större delen av valptiden befann mig på vårt sommarställe i Roslagen. Mitt kennelnamn Labbret's fick jag godkänt 1985.
Med Monia (Allez' Anemone) började jag att träna apportering med stort stöd från Ingrid Ericksson, men modet svek mig så jag vågade aldrig starta henne på ett jaktprov.
När jag hade köpt Lavie (Allez' The Love) anmälde jag mig till kurs hos Inger och Erik Eckhardt de Mant i Ärla, kennel Twigg's. Till dem körde jag sedan varje helg i 10 veckor då kursen började. Jag tror att det var 13 mil till dem enkel resa. Men det var det värt, för dels var det trevligt och jag fick lära mig enormt mycket av dem. Efter en säsong hos dem vågade jag faktiskt anmäla Lavie till jaktprov. Debuten skulle ske på Brunnsholm, men så besviken jag blev då Lavie var oförskämd nog att börja löpa dagen före start. Därför blev debuten på Hörningsholms provet lite senare på hösten. Lavie skötte sig faktiskt ganska bra, för vi lyckades få ett 2:a pris på vårt första prov. Då var jag en lycklig hundägare och dessutom fast i det här med apportering och jaktprov.
Jag fortsatte sedan att gå kurser hos Inger och Erik i flera år med lite olika hundar. Förutom Lavie (Allez' The Love) gick jag där med Tello (Labbret's Othello), Tendy (Labbret's Love Me Tender) och Because (Labbret's I Love You Because). Några år senare var jag även där med Happy (Labbret's Happy New Year) några gånger.
1989 hittade jag äntligen ett hus jag kunde tänka mig att bo i, efter några års letande. I juli flyttade jag så hit till Enköpings kommun.
Från 1995 till 2003 hade jag inga kullar alls, på grund av lite olika omständigheter. År 2000 köpte jag Heidi och var då fast besluten med att träna henne för jaktproven, vilket jag också gjorde. Jag startade henne på Brunnsholm 2002 och hon gick riktigt bra fram tills det att hon fann kaninen. Den ställde hon sig vid, luktade på den, vände sedan på huvudet och tittade på mig, sen gick hon därifrån och hämtade en fågel istället.. Så var den dagen körd. Felet var helt och hållet mitt, jag hade nämligen glömt bort att man använde kanin på proven, varför hon aldrig hade stött på någon sådan. Jag fick med mig en kanin hem och den bar hon efter någon minut hemma. Så var det med den saken. Det blev åtminstone det snyggaste protokollet jag har fått på någon av mina hundar med en nolla.
Jag har gått kurser igen och det har varit jättekul tycker jag. Jag har gått med både Trasten (Labbret's Kung Trastskägg) och Orvar (Labbret's Schlafmütz) och jaktprovsdebuten för Trasten blev i Siggefora under hösten 2008. Han fick ett 3:e pris där på grund av hans väldigt dåliga fotgående. Det övriga gjorde han med bravur. Så trots priset var jag stolt över honom.
Kotten (Labbret's Brandon Marcotte) blev det aldrig någon jaktprovsstart med, tyvärr. Marisa (Labbret's Marisa Mac Hugh) bor nu hos Bitte i Segeltorp och hon fick ju ett 1:a pris redan i sin debut på jaktprov.
Nu jobbar jag vidare med Goldi (Twigg's Guld-Ingmarsdotter och Blacki (Labbret's Black Canyon). Framtiden får väl visa hur det går för dem. Anlagsklassen i viltspår har båda klarat med godkänt resultat.